Ibland passar alla pusselbitar oväntat bra i det stora byggnadsvårdspusslet… Dagens utflykt ledde efter en hel del pusslande till en rejäl utökning av familjens stuprörsbestånd!
Rören är från 30-talet och har suttit på ett hus i närheten av Gnesta. Lite pusslande och lite linoljefärg så kommer de definitivt att pryda sin plats på Vinkelboden. Jag hittade säljaren via gruppen Byggnadsvård; diskussioner samt köp och sälj på Facebook och var även först till kvarn den här gången.
Svärfars släpkärra och ett inplanerat besök hos vänner i Stjärnhov var de sista pusselbitarna som behövdes… Så nu är rören äntligen våra! De trista falukorvsböjarna som sitter där idag blir lätta att byta bort.
Hur svårt kan det va att bygga en spaljé? Inte alls egentligen, det svåra är att bestämma sig för hur den ska se ut… Vi har faktiskt gått många varv i både Höjdhagen och andra äldre delar av Gustavsberg på jakt efter det perfekta, glesa staketet för klättrande växter…Jakten slutade lyckligtvis bara ett par hus bort längs vägen, hos en grannfamilj med väldigt fina spaljéer. Vi tyckte att det verkade onödigt att krångla till det utan knackade på och frågade om vi fick göra likadana? Eftersom alla hus i området fortfarande är rätt så ”likadana”, kändes det helt rätt att ta upp en god idé från grannen och spinna vidare på.
Det är en enkel, vertikalt betonad spaljé där allt virke, utom ev. fristående stolpar, är av samma dimension (22×45) men vända åt olika håll. Det vi gillar är just enkelheten, och riktningen, och att spaljén förhoppningsvis också kan minska intrycket av vår ganska massiva källarvägg lite grann. (Den ska för övrigt snart bli svart igen…)
Framför spaljén står än så länge ett tanigt litet äppelträd (min födelsedagspresent 2013…) som förhoppningsvis snart ska växa till sig lite och även gå med på att formas efter spaljén.
Kul med små projekt, som kan bli klara på bara några dagar! Jag känner att det snart är dags att bygga en spaljé till…
(Första bilden ovan är på förlagan, alla andra är på vår spaljé.)
Vinkelbodarnas vindskivorna är små, egentligen bara en vitmålad bräda som är uppdragen och indragen under den pappklädda, minimalt överkragande takskivan. Vindskivan är monterad med en liten distans som skapar en markerad skugga, men inte mer. Inga klumpiga täckplåtar som förvanskar mötet mellan tak och fasad, nej faktiskt inga plåtar alls. Här får pappen göra jobbet. Elegant, materialbesparande och förvånansvärt lätt att utföra när man väl förstått hur det ska göras.
Här är den ursprungliga gaveldetaljen och övriga sidor av taket:
Nedan följer några exempel på standarddetaljer för utformning av vindskivor (där tak möter gavelvägg). Under årens lopp har de här detaljerna ersatt de ursprungliga på alldeles för många hus i området. Vissa förvirrade husägare har till och med byggt ut taken med flera decimeter överhäng i god svensk liten-röd-stuga-tradition. Men då blir det tyvärr inte mycket kvar av den skarpskurna funkispärlan man fått att förvalta åt framtiden… Idag finns bara ett fåtal hus med originaldetaljer kvar, de flesta har förvanskats med onödiga plåtar enligt modern byggstandard. Det kanske kan få passera på nytt hus, men inte på en Vinkelbod.
Tillbaka till ursprunget alltså, eller som i fallet med vårt hus, rädda det som räddas kan! Redan första veckan i nya huset satte vi igång att riva och lägga om vårt läckande tak. Då fick vi också bekanta oss med just den här detaljen. Det visade sig att trots att själva taket var omlagt, pålagt, lappat och lagat i omgångar så var vissa kanter fortfarande de ursprungliga från 1942. Med en garanterad livslängd på 30 år på dagens takpapp så är det ju inte undra på att delar av vårt tak i princip omvandlades till molekyler när det hanterades bryskt nu lite drygt 80 år senare. Takpapp är och förblir ett material med en begränsad livslängd och som därmed måste kontrolleras regelbundet och bytas när den tjänat ut.
Här nedan är fyra exempel på hur träbiten som pappen ”rullas” runt i ursprungsdetaljen har utförts med olika grad av precision och kärlek under olika perioder av vårt hus historia. Den plana, svartfläckade ytan som ligger uppåt är alltså den som ansluter till råsponten (dvs till höger i detaljerna överst på sidan).
Från vänster till höger:
1. Den ursprungliga snickeridetaljen från 1942
2. Lite enklare från tillbyggnaden på 60-talet
3. Ännu enklare från lagning efter det
4. Vår egen nytillverkade bit, gjord av Nacka Snickeri och sen mycket väl linoljad.
(Bakom ligger en bit papp som också klarat sig oförskämt bra i många decennier.)
En arbetsbeskrivning av hur man fixar den svenska arkitekturhistoriens snyggaste vindskiva är nu också på gång!
Här kommer den spännande fortsättningen på Detaljer som gör skillnad – del 1. Där berättade jag lite om den första ritningen vi hittade i Arkitekturmuséets ritningsarkiv.
Den andra ritningen däremot är ett mer oväntat val, och det är också utifrån den som jag formulerar det här inlägget. Ritningen består av tekniska snitt genom tre olika situationer där yttervägg möter tak. Där den första ritningen beskriver huset som helhet är den andra däremot en riktig djupdykning in i hur man faktiskt ska sätta ihop de olika träbitarna vid ett par olika situationer.
Den här fokuseringen på mötet mellan tak och vägg gjorde mig först förvånad. Varför finns just den ritningen sparad i arkivet? Men det var innan jag bekantat mig mer med vårt hus och de andra husen i området. Det visade sig snart att vårt hus, älskat men vanskött under många år, var ett av få som också hade kvar de ursprungliga takdetaljerna vi ser på ritningen.
Vad är det som är så speciellt med det då? Egentligen är det inte så komplicerat utan en enkel och praktisk, ja rentav hantverkarvänlig, lösning som Thunström och hans kollegor valde till husen i Höjdhagen, nån gång i mitten av trettiotalet.
Här är några bilder som visar på skillnaden i uttryck mellan de hus som har kvar den ursprungliga lösningen och de som förvanskats med olika täckplåtar i mötet mellan tak och vägg.
Den ursprungliga lösningen (bilderna till vänster) tycker jag är ett mycket elegant möte. Taket upplevs som en enkel pappklädd skiva som sticker ut och ned en lite bit över vindskivornas vita (nåja…) trä. Takskivan rår bara en fem centimeter över vindskivorna som i sin tur är satta så nära fasadlivet som det bara går. Resultatet är en liten takdetalj med ett nästan minimalt taksprång. Tack vare det blygsamma taksprånget framstår husen mer som skarpskurna geometriska former än som vanliga röda stugor.
Om det är funktionellt med så små taksprång eller inte kan diskuteras, men att taken inte sticker ut mer än en dryg decimeter från väggarna bidrar onekligen till husens ovanliga karaktär. Faktiskt så mycket att det är den enda ritningen förutom planen som finns arkiverad (vad vi vet).
Vindskivorna är nästan minimalt små, uppdragna och indragna in under den utskjutande takskivan. I och med att man använder papp istället för lösningar med täckande plåtar sparade man in både på materialkostnad och en eventuell plåtslagare. Argument som är giltiga än idag. Det är varken svårare eller dyrare att behålla eller återskapa den rätta takdetaljen – tvärtom gick det väldigt lätt när vi la om taket och renoverade takfötterna 2012! Det handlar bara om att veta hur och varför man ska göra det. Varför har jag just berättat om – och hur kommer i nästa inlägg. Då ska jag även visa några före och efter-bilder på våra restaurerade takdetaljer!
När det stod klart att vi hade blivit med hus var en av de första saker vi gjorde en undersökning av vilka ritningar som fanns att få tag på. Det gick snabbt att ta reda på att KF arkitektkontor och Olof Thunström fanns i Arkitekturmuseets arkiv, men när Caroline var på plats visade det sig bara finnas två (2!) ritningar från Höjdhagen.
Intressant nog är det samma två ritningar som återkommer i litteraturen när det skrivs om Vinkelbodarna och Höjdhagen. Min slutsats är att någon har någon gång kommit fram till att mycket av det som är viktigt med husen kan utläsas ur just de två ritningarna, kanske Thunström själv?
Den första ritningen är själva planritning, den visar hur husets olika rum förhåller sig till varandra, det vi kallar planlösning. Husen är väldigt effektivt planerade med mycket få kommunikationsytor. Vår hall på 2,5kvm har till exempel sex (!) dörrar – i princip all väggyta är dörrar till husets olika rum. Trots sin litenhet har huset flera viktiga bostadskvalitet; som rundgången genom köket och vardagsrummet med ljus från flera håll. Ett rum ligger avskilt från de övriga vilket möjliggör att familjen har olika tider.
Det var något om husets mycket effektiva planlösning och den ena av de två ritningar som förekommer i litteraturen om husen i Höjdhagen.
Jag har uppdaterat sidan ”Om renovering” där vi listade det som vi innan vi flyttade in trodde att vi skulle göra. Skönt att kunna stryka en hel drös med saker, och braskaminen strök jag lite i förväg, för den är ju på G.
Det lilla jag inte har strykit efter vår dryga månad på plats är ju då bland annat invändig tapetsering och i och med det målning av lister och tak. Här blev det stopp då vi inte var så bra på papptak som vi tänkt, och listerna tröttnade vi lite på. Men tapterna till Hedvig är beställda och dyker nog snart upp. Till en vägg har hon valt en fågel-skog:
Hedvigs tapet
Övriga väggar vet vi nog hur vi tänker, men vi börjar med Hedvigs rum och tar de andra när tid finns.
Olja fönstren får nog anstå till vi renoverar fönstren. Vi ska väl rätt omgående börja ta oss runt huset och renovera fönstren, när tid finns.
Fuktskadan på fasaden/taket är fixad av Andreas och snickaren. Tyvärr, men inte så oväntat, är det en del problem kvar som inte nåddes utvändigt. Det är torrt nu och problemet blir ju inte värre av att vi väntar lite. inte bättre heller i och för sig…
Att tilläggsisolera fasaden är nog inte aktuellt i detta läge. Vi får se hur många raggsockor och filtar som behövs i vinter.
Att byta fasadpanelen, det är en icke-fråga hos oss just nu. Huset är delat i två läger där ett anser att södersidan kanske borde få lite ny panel då den mår rätt risigt. Å andra sidan ser fasaden hundra gånger fräschare ut nu när allt är rött, så ett eventuellt byte av panel är en lågprioriterad fråga då det inte påverkar husets funktion.
Typexempel på tråkigt och dyrt arbete som inte syns sen; Att gräva grunden. Ja, det måste vi göra om vi vill kunna förvara nåt av tyg eller papper i vår källare där luftfuktigheten uppgår till 90% titt som tätt, enligt Andreas små mätare som finns överallt.
En förändring av värmesystemet blir det ju i och med kaminen, som dock inte blev en vattenmantlad variant. Jag tror Andreas har en plan för kaminens skorsten i framtiden, men jag är mest nöjd med den smäckra lilla kaminen som kommer passa perfekt i vårt lilla hus.
Och tillslut, renovera källaren, i en eventuell framtid när vi gått i pension och har all tid i världen.
Nu kanske det verkar som en lång lista fortfarande, men kika in under ”Om renovering” och titta på allt jag strykt!
Golven är slipade och oljade efter en fantastiskt slitsam söndag som fullständigt tog knäcken på oss och gör att vi går på halvfart nu. Men tack vare god hjälp kom det sista lasset grejor (tre fulla bilar och en släpkärra) på plats ikväll. Nu har vi endast ett boende! Hedvig sover i sin egen säng, i sitt eget rum, allt annat är en enda röra och sängbenen är försvunna, men soffan står på plats och där i har vi parkerat!
Nu har vi gjort allt vi hade tänkt göra innan inflytt; ta fram trägolven, slipa, olja, lägga nytt tak och renovera badrum (som är på god väg). Dessutom är all el omdragen och vattenskadan på baksidan är åtgärdad. Resten av veckan ska vi ta det lugnt och börja njuta av huset!
Lite golvrivning, lite listmålning, mycket takläggning, lite flytspackling och en ny gavel rödfärgad. Så går en förmiddag…
Nu ska jag ta reda på hur vi bäst behandlar grangolven som vi tar fram. Nån som har några idéer? Just nu lutar det åt lut och sedan oljning på ett eller annat sätt.
I stan i grannhuset, som är helt tomt på folk och ska totalrenoveras, jobbar just nu ett företag som heter Destroy. Det känns som att de även arbetar i Gustavsberg just nu… Hit tills har vi mest förstört, men det är kanske grunden, att bryta ner för att kunna bygga upp… Igår försvann tapeterna i Hedvigs rum i ett enda virvlande dammoln som innehöll slipmaskin, spackel, pappa, snickarens stämjärn, en borrmaskin och Andreas med grovdammsugaren. Efter att dammet lagt sig visade det sig att arbetet med att lytfa befintligt golv också hade påbörjats.
Idag finns elektriker, rörmokare, snickare och Andreas på plats i huset. Rätt fullt med folk alltså. Jag och Hedvig tar en vilodag då vi jobbat på rätt bra den knappa vecka som huset har varit vårt!
Fast just det, det är inte riktigt sant att vi bara skulle förstöra, jag minns bara en dag tillbaka i tiden. I går dök det ju upp två besökare iklädda arbetskläder som snabbt rödfärgade ena gaveln. Huset är så mycket vackrare nu! Och på den gaveln får vi kanske sätta upp en liten skylt som tackar Daniel och Tova!
Mmm… vi pratar om att ta en sak i taget. Men det är nästintill omöjligt eftersom allt måste göras! Och det genast!
Dränering bort från husgrunden.Målad vägg – omålad väggVinbärsträdet från balkongen, nu planterad i trädgården. Och gräset i bakgrunden är nedslaget med röjsåg.Limfärgs-tillverkning för takmålning invändigt.Och ja, för att hinna allt spontansov vi här i natt!
