Kategoriarkiv: Husresan

3-årsjubileum med Före-bilder

1 december, 2015 Andreas Lämna en kommentar

Jo minsann – vi har just kommit på att det just idag 1/8 är på dagen tre år sedan vi fick tillträde till vår Vinkelbod i Höjdhagen! Den 1 augusti 2012 började vi med buller och bång att riva ut badrummet, lägga om taket, byta all el och all VVS, tömma källaren på härliga ruttna träsaker, rödfärga huset och upptäcka den övervuxna trädgården – för att så småningom också flytta in…

Men har en dessutom tänkt att ha en blogg om sin renovering, vad är det första en ska ägna sig åt? Jo, att lägga upp de där häpnadsväckande före-och-efter-bilderna av den fantastiska skillnaden mellan innan renovering och efter! Vi har varit lite halvbra på just det men nyligen så hittade jag faktiskt en liten bildskatt som nu får bli inledningen till höstens Före-och-Efter-kavalkad.

Här kommer alltså lite bilder från strax innan vi slog till och köpte Vinkelboden. Stora bilden är dessutom den som var det första vi såg av huset på Hemnet. Kanske var den bilden också en bidragande faktor till att huset blev vårt – det blev ju inte direkt någon hetsig budgivning om just det här objektet.

Håll till godo! Vi börjar vår Före-och-Efter-resa med en rundtur strax före vår tid.

Före och efter? – nej än så länge tack och lov bara före. Tack Wallenbergs Fastighetsförmedling för det unika fotomaterialet.

Husresan

Nya stolar på gång…

23 juni, 2015 Andreas 2 kommentarer

Nu händer det äntligen nåt med de murkna trädgårdsstolarna jag räddade från en enkel biljett till soptippen förra sommaren. Förra helgen fick jag 15 minuter på mig att göra nåt och när jag väl skalat av alla mossiga gamla brädor och udda mässingsskruvar med muttrar framträdde faktiskt två riktigt fina Grythyttan-stolar ur spillrorna…

Stommarna är till synes rätt identiska med de tre stolar vi redan har, vilket är extra kul, för så länge de hade de gamla brädorna kvar tyckte jag inte de var så lika, men nu känns det bättre.

Våra tre första Grythyttan-stolar slipades, oljades och målades ”in absurdum” ett tag innan vi plötsligt fick viktigare saker att slipa/olja/måla på i form av ett helt hus. Jag förutspår därför redan nu att de här exemplaren kommer att få ett betydligt enklare och betydligt mindre arbetskrävande utseende…

Husresan, Utflykter

Singled out…

29 maj, 2015 Andreas 1 kommentar

Jag följer upp inlägget om aktuella markarbeten på tomten med en liten studie i grus…

Den senaste veckan har jag ägnat en timme om dagen, mellan kl 06 och 07, åt att hämta ett lass med grus på lokala grustaget på Ingarö. De öppnar 6 och stänger 16 så vi kontorsråttor får helt enkelt åka dit i ottan. Resten av familjen har fått försöka samarbeta för att lösa själva avlastningen där hemma…

Här följer i alla fall en liten stilstudie av några olika fraktioner. Föredömligt pedagogiskt och elegant uppskyltat av Ingarö mark och väg själva. Vilken är din favorit och varför? Vilken ska vi slå till på och lägga på uppfarten?

Husresan

Kantsten på plats!

21 maj, 2015 Andreas Lämna en kommentar

Häromveckan gjorde vi ett ryck och fick ned några stycken riktigt rejäla kantstenar i marken framför huset. Tanken är att det ska vara gräs på ena sidan och grus på andra sidan kantstenen. Gruset är inte riktigt där än men det kommer. Ärtsingel heter tydligen det vi ska ha och namnet säger ju faktiskt en hel del om både storlek och form…

Kantstenen i alla fall är ett par ordentliga pjäser, 130x300x1200mm och riktigt tunga as. Som tur var har vi starka grannar som kunde hjälpa till med det värsta lyftet. Ensam klarar jag inga lyft men väl att välta runt på dem, det har jag också provat, men lyfta på två är bättre…

Spännande nog så visade det sig att vår fina berghäll framför huset fortsatte lite längre ned i marken, vidare ända fram till tomtgränsen. Turligt nog fortsatte den på ungefär 30cm djup från gräsmattans överkant, så kantstenen står nu helt enkelt rakt upp och ned på berghällen och blir rätt så lagom hög. Ännu mer spännande var att vi dessutom hittade vår inkommande el, som grävdes om vintern 2012-2013.

Husresan

Vadå tunna väggar?

18 maj, 2015 Andreas 4 kommentarer

Visst är det fascinerande hur olika man resonerat när man byggt hus förr och nu. Nu för tiden pratar vi mycket mer om energiförbrukning och isolering än man gjorde på 30-40-talet. Våra ytterväggar i Vinkelboden är ett skönt exempel på det. Väggarna är 130mm tjocka, och innehåller ingen isolering alls. Bara trä i lite olika former och storlekar:

Inifrån och ut:

12 Treetex

22 råspont

22 läkt och luftspalt

75 stående spontad plankstomme

25 H-panel & 30 H-läkt

Jag vill inte spekulera i vad en sån vägg har för U-värde, men jag gissar att det inte är så väldigt lågt. Kanske ungefär samma som våra vackra kopplade tvåglasfönster.

Det är förresten ännu en av anledningarna till att behålla sina gamla fönster!Är väggarna runt fönstren inte väldigt bra isolerade så gör liten eller ingen skillnad om man byter fönstren.

Husresan, Utflykter

Raka rör och skarpa vinklar

17 maj, 2015 Andreas Lämna en kommentar

Ibland passar alla pusselbitar oväntat bra i det stora byggnadsvårdspusslet… Dagens utflykt ledde efter en hel del pusslande till en rejäl utökning av familjens stuprörsbestånd!

Rören är från 30-talet och har suttit på ett hus i närheten av Gnesta. Lite pusslande och lite linoljefärg så kommer de definitivt att pryda sin plats på Vinkelboden. Jag hittade säljaren via gruppen Byggnadsvård; diskussioner samt köp och sälj på Facebook och var även först till kvarn den här gången.

Svärfars släpkärra och ett inplanerat besök hos vänner i Stjärnhov var de sista pusselbitarna som behövdes… Så nu är rören äntligen våra! De trista falukorvsböjarna som sitter där idag blir lätta att byta bort.

Husresan

Bara en gammal bräda…

10 maj, 2015 Andreas Lämna en kommentar

Gamla tiders teknik och hantverk upphör aldrig att fascinera. Vi har vid flera tillfällen varit tvungna att börja bryta och hacka och bända i tak och väggar i Vinkelboden. Huset har ju, innan vår tid, haft läck i taket på ett par ställen, och de har stått oåtgärdade under vad jag misstänker, mycket lång tid…

Ett gammalt trähus står onekligen pall för en hel del, men ett oåtgärdat, läckande tak kan på några vintrar ställa till det riktigt illa, åtminstone lokalt i huset… Vad läckande tak får för följder och vad vi gjort för att komma tillrätta med det kan jag skriva många inlägg om. Idag däremot, ville jag egentligen bara visa på vad som i princip varit räddningen för stora delar av vårt hus: en helt fantastisk virkeskvalitet i varenda liten brädlapp!

Titta noggrant på de två bitarna råspont ovan, en från 1942 och en från 2012. Samma dimensioner men olika träslag och en otrolig skillnad i virkeskvalitet. Den gamla brädan är furu och årsringarna är så många och så täta att de inte går att räkna ordentligt. Virket doftar fortfarande av träets egna impregnering, terpener har jag för mig att de kallas, trots att det alltså suttit inbyggt i vårt hus från 1940-talet till 2010-talet. På den sista bilden ser man dessutom tydliga spår av sågen som sågat upp brädan. Jag är ingen kännare av sågspår men gissar att det här handlar om virke från ett ramsågverk…

Den ljusare brädan är gran inköpt på bygghandeln i Mölnvik. Den håller samma dimensioner som den gamla, men titta på årsringarna! Det gör verkligen ont att byta ut högklassigt virke som det första mot snabvuxen splintved som det här. Samma sak med vikten, den gamla brädan väger nog 1,5-2 gånger så mycket som den nya, med en bräda i varje hand går tankarna snarast till balsaträ och modelltillverkning. Ännu en gång vinner gammalt över nytt och man blir återigen varse att vi idag bara kan drömma om att få den kvalitet som förr fanns i det mesta. Jag älskar så klart att dra parallellen till jämförelsen mellan ett platsbyggt kök i trä från 40-talet och ett av dagens spånskivekök från möbeljätten eller nån av de andra köksskojarna.

Jag leker också gärna med tanken på vad som hade hänt med vårt läckande taket om det från början hade bestått av moderna skräpbrädor istället för de tätvuxna gamla. Hela taket hade varit ett enda hav av svart- vit och grönmögel… och då menar jag ännu mer än vad det var nu när vi började riva i det.

Även när man som jag rivit bort några bitar och sen ska göra sig av med dom är det skillnad på bräda och bräda… Men jag låter er gissa själva vilken som brinner längst och bäst och ger mest värme i kaminen!

Husresan

Skottkärror av varierande kvalitet…

15 april, 2015 Andreas 3 kommentarer

Just nu finns tre skottkärror i familjens ägo. En är främst avsedd för barn att leka med geggamojja i, en är en renoverad gammal trotjänare, i tjock och fin plåt, som ingick i husköpet (min favorit så klart). En är en nästan ny skottkärra från Biltema, vinglig och bucklig efter första lasset stenar, punkterad, skev och allmänt hopplös. Ni får gissa själva vilken bild som visar vilken kärra… Efter en kort betänketid kommer här vårt enkla budskap:

1) Undvik billiga skottkärror från tex Biltema, de kan möjligtvis hålla för stora barn att leka med geggamojja i.

2)Du som har en gammal och trasig skottkärra bör tänka till en gång till innan den hamnar på tippen. Robustare grejer får man leta efter! Ofta går det fint att bara byta ut handtagen, bultarna eller hjulet eller vad det än är som är fel.

3)Har du en som du tänkt slänga, kan du istället få ge den till oss, vi har en lucka i vagnparken nu när vår Biltema-kärra får bli fågelbad istället…

Historiskt i Gustavsberg, Husresan

Lite inspiration från 40-talet

11 april, 2015 Andreas 2 kommentarer

Jag gjorde nyligen en djupdykning i ett välsorterat arkitekturbibliotek och en av skatterna jag fann var den här fantastiska lilla illustrationen. Den fanns i en bok utgiven för bra länge sen, och det var en slags krönika över KF Arkitektkontors produktion, kanske rentav ett väldigt påkostat, dåtida reklamblad?

Teckningen visar i alla fall med en finstämd inlevelse hela det lilla liv som man på arkitektkontoret föreställde sig skulle kunna pågå i de nybyggda Vinkelbodarna, då nån gång på 1940-talet. Visst ser det trivsamt ut!

Tiderna förändras snabbt ibland och en familjs krav på sitt boende också. Redan på 1960-talet räknade man Vinkelbodarnas 55 kvadratmeter som för lite och husen har också växt på många olika sätt sen dess. Idag är de flesta Vinkelbodarna utbyggda med åtminstone ett rum till. Inte sällan är det just den utbyggnad på ca 20kvm, med ett eller två sovrum, som fanns inritad på den ursprungliga planen. De flesta har också tagit bort väggen mellan kök och matplats för att få ett större kök med bättre möjligheter till social matlagning. Men än så länge finns det i alla fall ett par stycken ursprungliga ”2 rum och kök” kvar i Höjdhagen, kanske även något med ursprungligt kök och matplats kvar?

Finns det huset tycker i alla fall jag att det snarast skulle köpas in av kommunen, göras till byggnadsminne illa kvickt och sen hyras ut till den nuvarande ägaren… Men då alltså med tillvaron som en ”Vinkelbod original” tryggad för all framtid!

Historiskt i Gustavsberg, Husresan

Vinkelbodarna i Gustavsberg

29 mars, 2015 Andreas 1 kommentar

I god folkbildande anda har jag idag skrivit av innehållet i en av de första artiklarna jag fick tag på i ämnet vinkelbodar och Höjdhagen. Nedanstående lilla hyllning till vårt område är skriven av Byggnadsstyrelsens legendariske chef arkitekten Lennart Holm. Artikeln är hämtad från boken ”HUS – 27 arkitekters val ur svensk byggnadskonst” från 1965 där dåtida svenska arkitektkändisar har valt ut och beskrivit sina favoriter. Den hamnade i mina händer tack vare min mycket hedervärde och mycket seniore kollega Harald.

Vinkelbodarna i Gustavsberg
LENNART HOLM

Jag kan tvivla på spontaniteten i mitt val av arkitektoniska favoriter. Alltför ofta finner jag någon annan grina bakom husknuten, t.ex. någon av dem som mer än andra försökt förmå mig att självständigt uppleva och värdera arkitektur: Nils Ahrbom eller Erik Lundberg. Men jag kan inte rubbas i min tillförsikt till den arbetsmetod som jag spårar hos mina favoriter. Mitt exempel får därför mera tyngd som metod än som resultat. – Det är problemlösningen som är skön.
Problemet var detta. Gustavsberg har ett utsatt läge. Stockholms rika arbetsmarknad lockar, nu som då, på trettiotalet. För den industri, som KF då nyligen övertagit och som nu skulle expanderas till en prisbildande marknadskomponent, gällde det att skapa reella värden som arbetskraften kunde väga mot storstadens dragningskraft. Ett sådant värde var den interna demokratin, försöket att göra varje arbetsinsats intressant, viktig, skapande. Ett annat var bostadsförsörjningen och dess kollektiva service. Att i en tid, då ett rum och kök i en hyreskasern ännu var en dyr familjebostad, kunna erbjuda industriarbetarna egnahem om 2 rum och kök blev uppgiften som KF :s arkitektkontor skulle lösa.
Ett villkor var ett ekonomiskt markutnyttjande. Råmarken var väl inte så dyr, men gator och ledningar måste utnyttjas hårt. Husen måste ligga tätt. En genomgång av den gängse småhusproduktionens typer, som arkitektkontoret gjorde, visade inga varianter lämpade för ett samhälleligt byggnadssätt. Radhuset, som Stockholmsutställningen propagerat för och som KF just provat på Kvarnholmen, mötte ännu psykologiskt motstånd. Vinkelhuset, som skyddade sitt eget uterum, krävde föga utrymme. Kunde det också bli en bra bostad? Och en acceptabel gestalt?
Ett annat villkor var att utnyttja en ny produktionsteknik på ett för stunden maximalt sätt. Det var inte detsamma som att låtsas industriell form – det var att acceptera förenklat hantverk. Det var också att inse den nya frihetsgrad i planlösningen som centralvärmen gav – något som inte heller hade hunnit sätta spår i den gängse småhusproduktionen.
Så sållades vinkelbodarna i Höjdhagen fram, mellan vilja och kunna. Planlösningen fick utgå från att även 2 rum och kök är en otillräcklig familjebostad. Kökets matplats skiljs ut för att också kunna tjäna som sovalkov. Tillbyggnadsmöjligheter redovisas redan i grundplanen; och tomtutrymme reserveras. Köks- och sanitetsutrustning ligger över trettitalsstandard. Intervjuundersökningar som gjordes i Gustavsbergs bostäder i femtitalets början visade ändå hur urvuxna husen hunnit bli. Familjebostaden är idag ett betydligt större och mer sammansatt maskineri. Men vinkelbodarna tillhör de första realiserade försöken att behandla bostaden som ett redskap för familjelivets funktioner, även där de ekonomiska ramarna var trånga.
Storheten i Olof Thunströms Höjdhagen ligger för mig i den restlösa konsekvensen från detalj till helhet. Stadsplan och takfotsdetalj har ett direkt och påtagligt samband, är liksom alla andra enskildheter vägda på den guldvåg som heter resursernas optimala utnyttjande. Under detta starka tryck har arkitekten skakat av sig varje band av historisk eller modernistisk ”stil” och skapat ett av de få självklara tilläggen till den svenska bruksarkitekturens tradition.

Bildtext bild 2,3,4
Bottenplan, takfotsdetaljer och situationsplan till Olof Thunströms vinkelbodar i Höjdhagen, byggda av KF i början av 30-talet.

Bildtext bild 4
l planen redovisas en för tiden framsynt familjebostad om två rum och kök där matplatsen kan användas som sovalkov. En eventuell tillbyggnad med två rum redovisas också. Uteplatsen i vinkeln blir ett allrum under den vackra årstiden.

Vårt hus i Gustavsberg