Visst är det fascinerande hur olika man resonerat när man byggt hus förr och nu. Nu för tiden pratar vi mycket mer om energiförbrukning och isolering än man gjorde på 30-40-talet. Våra ytterväggar i Vinkelboden är ett skönt exempel på det. Väggarna är 130mm tjocka, och innehåller ingen isolering alls. Bara trä i lite olika former och storlekar:

Inifrån och ut:

12 Treetex

22 råspont

22 läkt och luftspalt

75 stående spontad plankstomme

25 H-panel & 30 H-läkt

Jag vill inte spekulera i vad en sån vägg har för U-värde, men jag gissar att det inte är så väldigt lågt. Kanske ungefär samma som våra vackra kopplade tvåglasfönster.

Det är förresten ännu en av anledningarna till att behålla sina gamla fönster!Är väggarna runt fönstren inte väldigt bra isolerade så gör liten eller ingen skillnad om man byter fönstren. 

Gamla tiders teknik och hantverk upphör aldrig att fascinera. Vi har vid flera tillfällen varit tvungna att börja bryta och hacka och bända i tak och väggar i Vinkelboden. Huset har ju, innan vår tid, haft läck i taket på ett par ställen, och de har stått oåtgärdade under vad jag misstänker, mycket lång tid…

Ett gammalt trähus står onekligen pall för en hel del, men ett oåtgärdat, läckande tak kan på några vintrar ställa till det riktigt illa, åtminstone lokalt i huset… Vad läckande tak får för följder och vad vi gjort för att komma tillrätta med det kan jag skriva många inlägg om. Idag däremot, ville jag egentligen bara visa på vad som i princip varit räddningen för stora delar av vårt hus: en helt fantastisk virkeskvalitet i varenda liten brädlapp!

Titta noggrant på de två bitarna råspont ovan, en från 1942 och en från 2012. Samma dimensioner men olika träslag och en otrolig skillnad i virkeskvalitet. Den gamla brädan är furu och årsringarna är så många och så täta att de inte går att räkna ordentligt. Virket doftar fortfarande av träets egna impregnering, terpener har jag för mig att de kallas, trots att det alltså suttit inbyggt i vårt hus från 1940-talet till 2010-talet. På den sista bilden ser man dessutom tydliga spår av sågen som sågat upp brädan. Jag är ingen kännare av sågspår men gissar att det här handlar om virke från ett ramsågverk…

Den ljusare brädan är gran inköpt på bygghandeln i Mölnvik. Den håller samma dimensioner som den gamla, men titta på årsringarna! Det gör verkligen ont att byta ut högklassigt virke som det första mot snabvuxen splintved som det här. Samma sak med vikten, den gamla brädan väger nog 1,5-2 gånger så mycket som den nya, med en bräda i varje hand går tankarna snarast till balsaträ och modelltillverkning.  Ännu en gång vinner gammalt över nytt och man blir återigen varse att vi idag bara kan drömma om att få den kvalitet som förr fanns i det mesta. Jag älskar så klart att dra parallellen till jämförelsen mellan ett platsbyggt kök i trä från 40-talet och ett av dagens spånskivekök från möbeljätten eller nån av de andra köksskojarna.

Jag leker också gärna med tanken på vad som hade hänt med vårt läckande taket om det från början hade bestått av moderna skräpbrädor istället för de tätvuxna gamla. Hela taket hade varit ett enda hav av svart- vit och grönmögel… och då menar jag ännu mer än vad det var nu när vi började riva i det.

Även när man som jag rivit bort några bitar och sen ska göra sig av med dom är det skillnad på bräda och bräda… Men jag låter er gissa själva vilken som brinner längst och bäst och ger mest värme i kaminen!